Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid krucifixet. Af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men krucifixets bild var lika stum,
och lika outgrundligt var hans öga.
Är mer beklämd, jag ifrän dödens rum
säg upp mot bergets träd, som stodo höga.
Där uppe skönjdes spillror af en borg,
en skröplig rest af feodalkulturen,
en jätte, som i vanmakt och af sorg
förkrympt och multnat uti fängselburen.
Nu fräs sa möss och ufvar uti vrär}
där riddarn hört pä trubadurns idyller.
Och spindeln sina fina snaror slär
kring murkna sköldar, bägare och kyller.
fag säg dit in i denna döda värld
af envig, kärlekskväden och legender,
där känslor glodt i kapp med dragna svärd
och veka skuldror smekts af sträfva händer.
Men nu — hvad ha vi vunnit sedan dess?
Hörs Minnesängen än i riddarsalen?
Kan öfverskottet af vär tids progress
betäcka bristerna i idealen?
Och tvänget — är det mindre nu än förr?
Hvar är den mäster Hus, som nu förlöser?
Nu klappar rättsligt väld pä nödens dörr,
och leksaks slungor bytts mot mitraljöser.
Fast klingan nu tycks mindre grof och hvass,
predikas näfrätt än af samma där ar.
Nu kämpar ras mot ras och klass mot klass,
och rikligt blodet ersatt blir af t är ar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
