Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. Ett stycke af en monografi. Af Ruben G:son Berg (med porträtt af Selma Lagerlöf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var en tidsform. Tänk på den mästerliga scenen
»Kyrkogården»! Inget af den tidens vilda seder är
doldt eller förhemligadt — endast kärleksäfventyren
äro mindre reela än tidens skick gör sannolikt —
men Selma Lagerlöf har själf dyrkat dessa figurer så
högt, att äfven vi känna en del af den från barnsben
hysta beundran för dem, som hon gifvit uttryck åt i
sin stils oupphörliga ack! och o! Selma Lagerlöf har
aldrig varit rädd för att ge sina figurer fel, de kunna
ha många och betydande sådana. Kanske bara en
enda punkt är det goda. Men den lyser opp
alltsammans — som t. d. med den gamle krigsmannen Jan
Hök. Vi kunna inte påstå att det är osanning i hennes
teckning, ty då skulle man bannlysa all idealitet ur
personteckningen. Så fort man bara håller sig till ett
par drag i en karaktär, blir det idealisering. Selma
Lagerlöf bryr sig här inte om att skildra personer i
sin helhet, hon tar dem i viktigare ögonblick, särskildt
då de öfvervinna sig själfva. För det vill jag inte
anklaga henne — andra ha för öfrigt gjort det, så
det behöfs inte heller — ty med det har hon undgått
samma fara, som hon i ett annat hänseende undvikit
genom berättelsesättet i prosaromanser: tråkigheten.
Jag talade om stoffets nyhet och rikedom — i
själfva verket är boken så full af historier och
romanämnen, att våra författare i allmänhet kunde vara
glada, om de i hela sitt lif hade en sådan fullhet.
Ibland gör hon som Kipling, slänger ifrån sig ett:
»den och den gjorde det och det, men det är en annan
historia»; hjärtlöst nog tillfogar hon enstädes till och
med: »och den yppersta af gamla historier». Men hvad
hon tar med är brokigt och ingen torrhet låder vid
det. Allt är med i denna trollbrygd (utom barn):
hemskhet och fröjd, ljufhet och harm, ingen dag utan
handling. Jag vet ingen nordisk författare, som detta
erinrar om i så hög grad som Hans Christian Andersen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
