Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Selma Lagerlöf. Ett stycke af en monografi. Af Ruben G:son Berg (med porträtt af Selma Lagerlöf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sintram till kyrkan på gnisslande medar och i päls,
likt Valand frambesvärjande en ny fimbulvinter. Men
på Broby marknad, första fredagen i oktober månad,
då bryts det ondas öfvermakt och allt vändes om
igen, först hos folket, så hos kavaljererna och sist hos
Gösta Berling själf. När julnatten är inne, då dåna
de första hammarslagen, då får majorskan dö försonad
och försonande, förlåten och förlåtande, då är arbetet
åter satt i högsätet och leken står vid dess fötter.
Då talar Gösta Berling om den största af alla
svårigheter, den att vara på en gång god och glad. De
hade lärt det, kavaljererna, under detta glädjens och
nödens, lyckans och bedröfvelsens år. — Optimismen är
oinskränkt, men sagans byggnad är symmetrisk i hvar linje.
Hur medveten denna organiskt helgjutna
komposition är, det visar sig af dess parallell: Antik7’ists
mirakler, romanen från Sicilien. Äfven där är det
samma vimmel af människor, samma idékärna. Äfven
där är ett skede af villa och tvekan och nöd, men
omsider segrar sanning och kärlek. En falsk
kristusbild gör under i den lilla staden Diamante, och genom
dess inflytande sjunker hela samhället ned i
själfvisk-het och materialism. Tills äfven där bladet vänder
sig, och den goda kärnan i människorna med ens
kommer till välde. Antikrists Mirakler slutar med
orden: ingen kan frälsa människorna från deras sorger,
men den förlåtes mycket, som föder hos dem nytt
mod att bära dem.
Det synes mig vara af vikt att erinra om att
författarinnans fantasi är konstruktiv. Inför hennes senaste
verk, Jerusalem, har man inte kunnat undgå att finna
denna ofvan omtalade eposkomposition och hvad som
därmed följer: att personer skymta och svinna,
allteftersom de sliga fram eller falla undan vid
händelsernas gång, ty där står folket själf i förgrunden, där
har historien ryckt ned från herrgårdarna i Värm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
