Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Examen. En Uppsalabild af Mari Mihi (med 3 illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konst! — Men nu återstodo endast tre dagar till
examen, endast tre stackars små fattiga dagar.
Så läste han då sina fjorton timmar om dygnet,
läste hit och dit med bultande tinningar och
upp-drifven puls, läste utan att mera kunna lära sig något,
läste helt och hållet för läsandets egen skull.
Det ringde på tamburklockan. Ögonblicket därpå
stod juridiska fakultetens vaktmästare framför honom
med ett allvarligt papper i handen: examenskallelsen.
I nio runda år — nästan lika länge som achajerna
behöfde för att eröfra Troja — i nio runda år hade
han motsett denna stund. Men nu, då han skulle
teckna erkännande på kallelsen, skälfde handen så
starkt af nattvak, öfveransträngning och nikotin, att
han med nöd mäktade föra pennan.
»Kandidaten ser ju, att examen är utsatt till
klockan fyra?»
»Ja, om man använder preklusionsprincipen, måste
den ock innefatta den förra principen, det vill säga,
parterna ha äfven här rätt att genom öfverenskommelse
bestämma forum», menade han och mätte den
besökande utan en tillstymmelse till uttryck i sina
röd-kantade, utvakade ögon, utan att se annat framför sig
än lagparagrafer och illa hektograferade kollegiesidor.
Den gamle vaktmästaren småskrattade diskret.
Han hade traskat omkring och kallat till examen i
trettio år. Han kände sina gossar, jaha, det gjorde han.
»Kandidaten är sönderläst, tror jag — sönder läst!»
ropade han som om det hade gällt en lomhörd. »Nåja,
det bli vi ju alla mot slutet. — Jag minnes Ernst
Michaél Lavenius, Stinas på Tappens Micke. Han
hörde till de där storstore på både ondt och godt.
Huru låg han inte de sista veckorna oafbrutet mellan
lakan med böckerna på ett bräde öfver sängen och
bara stormpluggade. Jag hämtade maten åt honom,
och det ville min själ till att smita in behändigt, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
