Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modärn påfves lifsgärning. Af Johan Bergman (med 3 illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blir det min lott att nå de himmelska höjdernas rike,
att i ett evigt ljus njuta de saligas lif?
Heliga jungfru, till dig jag bad min stammande barnsbön,
ynglingens kärlek var du, åldringens kärlek är du.
Tag mig i himmel en upp, att en af dess borgare blir jag,
dig vill jag tacka därför, heliga jungfru, ja dig.
Han är nu till sist gången all världens väg, den
gamle, som förgängelsen ej tycktes rå på, hans
åldriga stoft hvilar allaredan »i marmorns förvar», men
med ännu obeslöjad blick hade mannen från nittonde
seklets första decennium dock fått skåda det tjugondes.
Ett intressant species af människa var han redan
härigenom.
Den 2 mars 1810 föddes han i den lilla staden
Carpineto i mellersta Italien. Hans fader var en adlig
militär, öfversten grefve Lodovico Pecci. Den 4 mars
döptes barnet och fick därvid namnet Vincenzo
Gioa-chino Raffaele Lodovico.
Det var under Napoleons tid. Italien härjades
af hans härar och fördelades mellan hans släktingar
och vänner. Många rika familjer miste under denna
allmänna osäkerhet sin egendom, och familjen Pecci
förlorade äfven sin förmögenhet till den grad, att
det medförde stora uppoffringar att ge barnen en
vårdad uppfostran. Modern var emellertid en
praktisk och fördomsfri kvinna, som icke höll sig för god
att genom eget arbete bidraga till familjens
underhåll. Hon etablerade en sidentillverkning, som med
tiden från mycket obetydlig början inbragte goda
inkomster, så att barnen kunde skickas till högre skolor.
Fadern ville göra Gioachino till militär. n Men gossen
visade större lust för bokliga studier. Ar 1818
sändes han därför jämte sin bror Giuseppe till
jesuitskolan i Viterbo. De bägge små gossarne skötte
sig där utmärkt och gjorde både lärare och föräldrar
glädje. Modern ville ytterst gärna ha dem till präster
och underhandlade, så snart sig göra lät, efter att ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
