Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modärn påfves lifsgärning. Af Johan Bergman (med 3 illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lifligt. »Kyrkan känner inga andra vägar än
fridens och kärlekens. Villfarelsen skall hon slå ned,
men hvarje våld mot de villfarande är i strid mot
den gudomliga viljan.»
»Ogillar eders helighet alltså religionskriget?»
»Ja, obetingadt. De två orden religion och krig
äro hvarandras motsatser.»
Onekligen märkliga ord af representanten för den
makt, som tändt kättarbålen och gifvit helgd åt
inkvisitionens tortyr. Voro de uppriktigt menade, vittna de om
en utveckling inom katolska kyrkan, som lämnar
reformationen långt bakom sig i radikalism. Men hvar blir
då den stora dogmen om påfvarnes ofelbarhet? Den
ene påfven tänder kättarbålen och den andre förklarar
deras brand för gudlös.
Att påfven gaf audiens åt madame Severine
berodde måhända icke blott på hennes egenskap
af fransyska, utan äfven på påfvens vid den tiden
synnerligen starka intresse för arbetarefrågan. Ar
1891 öfverraskade han världen med en social
en-cyklika, som hör till de påfliga bullornas
sällsammaste exemplar. Den kallas efter inledningsorden
Rerum novarum, och det var i sanning »nyheter» i
den så att det förslog. Anledningen till den var dels
instiftandet i Amerika af en stor, ordensmässigt
inrättad arbetareorganisation »Arbetets riddare», med
hvilken det katolska Amerika hade åtskilligt, att göra,
dels kejsar Vilhelm II:s bekanta inkallande af en
konferens till Berlin för studium af arbetarefrågan.
Om man på grund af denna encyklika velat göra
Leo XIII till »kristlig socialist», så är detta visserligen
ett misstag, ty genast i början af det märkliga
dokumentet uttalar han i de oförtydbaraste ord sitt anatema
öfver dem som ifrågasatte privategendomens
existensrätt. »Hufvudmisstaget är», tillägger han vidare, »att
tro de båda samhällsklasserna vara hvarandras födda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
