Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modärn påfves lifsgärning. Af Johan Bergman (med 3 illustrationer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och naturliga fiender. Tvärtom: rika och fattiga äro
af naturen utsedda till att harmoniskt förbinda sig i
samhällsorganismen och hålla hvarandra växelvis i
ett fullkomligt socialt jämviktsförhållande.» Detta
allmänna uttryck säger ju i och för sig icke mycket.
Det behöfver ej innebära mer än en platonisk
uppmaning till kyrkans gamla kristliga dygd och sociala
skötesynd, allmosegifvandet. Men fortsättningen
öppnar dock något vidare vyer: han framhåller där —
efter en förmaning till arbetarne att arbeta
samvets-grannt och lojalt, till arbetsgifvaren att vörda arbetarens
människovärde — huru äfven staten har sociala plikter.
Och här är det egentligen, som denna märkliga
en-cyklikas springande punkt förekommer. Innehafvaren
af den konservativaste af alla troner, St. Petri stol,
förkunnar här, att staten är förpliktad till att ge
arbetaren skydd mot kapitalets utsugning — en kraftig
passus mot svältlönerna vittnar därom — och en så
inortodox och modärn idé som normalarbetsdagen ägnar
han erkännande och betecknar den såsom en rättfärdig
sak, som den kristna staten bör uppfatta som sin plikt
att främja.
Men — döm om en modärnt tänkande
människas häpnad, när han efter detta nutidsprogram
förklarar att det enda medel att genomföra det är att
staten upphäfver förbudet mot — jesuitorden och
andra katolska brödraskap. Det ligger nära till hands
att tro, att här ligger pudelns kärna, och att det
vackra arbetarevänliga programmet närmast är att
jämföra med t. ex. de ryska makthafvandes
jordutdelnings-projekt, som nu framställas för Finlands bönder och
arbetare i afsikt att vinna dem för russificeringen.
Emellertid framgår af flera Leo XIII:s uttalanden att
han nog, jämte sin naturliga afsikt att främja det
kyrkliga ordensväsendet, dock för sin del menar allvar
med sina sociala idéer. Hans mening var, att katolska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
