Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Sveaborgsminne. Af —n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men har inte någon klokare sagt något?»
»Nog tror jag, att Durietz också är karl att säga
så amiralen som Jägerhorn rätt goda sanningar, men
–dessa hafva nu en gång fattat sin åsikt och
äro för stolta att taga råd af kaptener», sade Aminoff
bittert.
»Ja, nog lär det vara så, att från det hållet intet
är att vänta», menade Blom med lika bitterhet.
»Men inte vill du väl löpa öfver till fienden
heller», sporde nu Aminoff.
»Det där var en kränkning mot en hederlig
soldat», sade Blom och steg upp.
»Då inser du väl, att vi hafva intet annat parti
än att lyda order.»
»Det är inte sagdt det», sade Blom buttert.
»Hvad ämnar du då göra?»
»Vet inte», sade han ännu mera upprörd och
lämnade utan afskedshälsning mötet.
»Nå, han har natten på sig att lugna sitt heta
blod», yttrade Aminoff till Sahlberg, som också steg upp.
»Ja», svarade denne, »det är säket, att Johan
Blom icke begår något vanhedrande», svarade den
sistnämnde, i det han med en respektfull hälsning
aflägsnade sig.
Följande morgon ljöd trumman tidigt på
Långörns fäste, ty det var mycket att bortforsla under
dagen. Alla vaknade med beklämdt hjärta, och
klagorop, svordomar, förbannelser hördes i logementen.
Först samlades alla till det öppna stället midt
på holmen för att mottaga närmare order.
Befäl-hafvande kaptenen Aminoff stod där i full utrustning
och ledde det hela. Närmast honom såg man
Sahlberg och ett par andra subalternofficerare.
Då Aminoff igenkände den till stället skyndande
gamle Antti Pääkkönen, Bloms betjänt, frågade han
genast:
Nornan 1904. xa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
