- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1904. Trettioförsta årgången /
196

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Sveaborgsminne. Af —n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med dyster uppsyn och nedslagen blick, likasom
fruktade de att möta förebråelser i andras blickar.

Blom hade under hela rastetiden i denna stad
hoppats få träffa någon ^f sina förra kamrater, men
förgäfves. Bevakningen var sträng, och särskildt
höll man vaket öga på honom, som varit svensk
officer och en gång sökt gäcka sina fienders
vaksamhet. Hans sista hopp var därför, att åtminstone vid
uttåget få se någon bekant eller ock att några
olyckskamrater skulle stöta till hans konvoj. Men äfven då
syntes hoppet svika.

Ändtligen, när man just skulle tåga ut från
tullporten, märkte Blom med glädje, hurusom där stod
en skara nykomlingar, hvilka tydligen skulle börja
färden tillsammans med hans afdelning. Det var
därför med oroligt hjärta han sande en frågande blick
till hvarje man bland de nykomne. Men nej! I den
lilla skaran syntes, att döma af uniformerna, blott
sådana som fångats i öfriga delar af landet. Men se
där! Sist stod där en yngre man, till hvilken de
om-stående syntes se upp med en viss respekt, ehuru
äfven han nu, liksom alla andra, bar en sliten
soldatkappa på sig. Med liflig glädje märkte Blom dock
genast, att det var en bekant, den hederlige pastor
Landberg, regementsprästen från Sveaborg.

En nickning med hufvudet var det enda tecken,
hvarmed Blom vågade angifva, att han känt igen sin
forne kamrat. En bitter erfarenhet sade honom, att
om han framdeles ville komma i någon beröring
med pastorn, han nu ej fick desto tydligare angifva
deras förra bekantskap. Pastorn såg först länge efter
honom, men syntes slutligen känna igen kamraten,
ehuru äfven han noga aktade sig för att förråda
förhållandet.

Man tågade så ut från Helsingfors tull och det
dröjde länge, innan man kom i den vanliga tågord-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1904/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free