Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Sveaborgsminne. Af —n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heter, hvarpå följde skildringen om huru han själf råkat
i fångenskap.
»Och nu tåga vi här båda mot okända öden»,
sammanfattade Landberg sorgset Bloms berättelser.
»Och flere andra kamrater, hvilka ej heller velat svära
trohetsed åt tsaren, komma snart efter, ehuru vi
troligen icke få se skymten af dem mera.»
»Men jag kan icke förstå, huru de kunde där
vara overksamma och låta denna härliga fästning–-»
»Hvad kunde de väl annat?»
»Fanns det då ingen, som sade amiralen hvad
för ett brott han ämnade begå», invände Blom med
stigande häftighet.
»Visst, visst, men han var då redan så fången i
sina föreställningar om omöjligheten att behålla
fästningen — — och väl äfven fången i de nät, hvarmed
de här spindlarna förstått att kringsnärja honom och
många andra.»
»Men med våld kunde man väl få honom från
befälet? Jag tyckte, att min Antti antydde, att man
försökt något dylikt.»
»Din Antti? Hvad för en?»
Sedan Blom berättat om sitt sammanträffande
med den trogne betjänten, upprepade han sin fråga:
»Men fanns där då ingen, som kunde
undanskaffa den svage amiralen och försvara fästningen utan
honom?»
»Bland högre befälet voro alla hederliga män
gamla och missmodiga. Bland det lägre uppgjordes
nog planer — —»
»Hvem var själen — — Durietz?»
»Just han, den duktige gossen», berättade pastorn.
»Han gick till och med upp till amiralen, sade honom
rent ut att myteri hotade, och framkastade därpå
förslaget att bryta den förnedrande konventionen.
Amiralen skall ha blifvit tankfull, men ej gifvit något svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
