- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1904. Trettioförsta årgången /
201

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett Sveaborgsminne. Af —n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Och amiralen?»

»Ja, såsom en ärlig karl uppfyllde han alla sina
förbindelser», upplyste Landberg bittert.

»Och fienden hade ju upprepade gånger brutit
sina förbindelser, sade du?»

»Ja, fienden ref bland annat ned båken, hvilket
skall ha mycket förtrutit amiralen. Majorerna
Haus-wolff och Hjärne gingo därför ännu i sista stunden
upp till honom och yrkade med häftighet på
konventionens upphäfvande. De voro fullt öfvertygade
om att fienderna kunde genom öfverrumpling
för-drifvas från Svartöarna. Garnisonen vore färdig till
aktion, krut fanns nu nog till öppet vatten och
den redan svaga isen försvårade betydligt fiendens
operationer. Allt tycktes tala för deras förslag,
hvar-för de uppmanade amiralen att sända till Helsingfors
proposition om stilleståndets förlängande. Om fienden
ej inginge härpå, skulle man skjuta strax.»

»Och amiralen», frågade Blom otåligt.

»A, han försjönk i funderingar och menade

slutligen, att allt det där nog vore bra, men–-

alltid bara detta men! Icke ens Jägerhorn hade några
verkligt vederläggande skäl att anföra, utan sade blott
på sina och amiralens vägnar, att de ansågo projektet
oantagligt, hvarmed de besökande fingo låta sig nöja.
Högst misslynta kommo de därifrån. Hauswolff sade
sig dock dö i den öfvertygelsen, att allt det de
föreslagit hade inom en half timme låtit sig göra.»

»Det tror också jag förvisso», instämde Blom.

»Men det fick ej ske, och därför nödgades vi
åse huru garnisonen, utan att ännu ett enda
svärdsslag växlats med fienden, sträckte gevär.»

»Ja, min gamle betjänt sade sig ha slagit sitt gevär
i bitar och kastat sitt rubelstycke i den uppsågade
rännan, då han tågade ut.»

»Jag var tvungen att jämte Durietz följa änke-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1904/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free