Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Minnesrunor af Emil Svensén (med miniatyrporträtter) - Rudolf Mauritz Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värf. Äfven han hade börjat sin bana
som militär och nått öfverstes grad
samt blef alltid denna sin första
kärlek trogen, och äfven hos honom
antog den formen af en nästan romantisk
tillgifvenhet för Karl XI:s
vördnadsvärda indelningsverk.
Men Klinckowström var en man
med mångsidiga intressen. Med sina
vidsträckta utländska förbindelser hade han äfven
försökt sig på den diplomatiska banan, men där icke vunnit
den framgång, han påräknat. I sin mån torde detta
bidragit att göra honom till den afgjorde oppositionsman,
han sedan blef. Vid den sista ståndsriksdagen
bekämpade han energiskt, men utan framgång det De Geerska
representationsförslaget och den i hans ögon ytterst
för-därfliga Gripenstedtska frihandelspolitiken. Ett drygt
årtionde fick han vänta på inträde i den nya
representationen, men när han invaldes i första kammaren, kom
han dit som en afgjord anhängare till det stora
landt-mannapartiet. Men hans själfständiga natur var ytterst
svår att disciplinera, och hans politiska program var
sammansatt af de mest heterogena element, med
högkonservativa och rödradikala idéer i oförmedlad
sammanblandning. Få torde ägnat ett så brinnande intresse
åt det politiska lifvet som han. Hans riksdagsmotioner
voro digra afhandlingar, vanligen späckade med massor
af siffror, hvilkas exakta beskaffenhet dock allt för ofta
ej stod i rätt förhållande till den möda deras insamlande,
sofrande.och ordnande måste kostat honom. Hans oftast
timslånga anföranden, där han särskildt och med verklig
entusiasm förde en ytterligt långt gående sparsamhets
talan, voro tidningsreferenternas fasa och de höga
senatorernas hvilostunder, hvarom det skolpojklika
sorlet i kammaren under deras fortgång bäst bar
vittne. Men hans arbetes resultat svarade för ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
