Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Minnesrunor af Emil Svensén (med miniatyrporträtter) - Gustaf Björklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ensam efter döden, som han var i lifvet, må
Gustaf Björklund (död den 2 juli, 56 år gammal)
här finna ett rum. »En mans lif är hans tankar»,
sade en gång hans lärofader, gamle Kristofer Jakob
Boström, och om det ordet någonsin gäller, må det
väl vara om den, som gjort djuplodning i tankens
vetenskap till sin lifsuppgift. Om Björklunds lif visste
till och med hans närmaste vänner icke mycket. Den
försynte mannen hade andra och enligt hans mening
viktigare ting att tala om. Han hörde till de många
vetandets och tänkandets stormän i vårt land, som
utgått ur en ringa hydda. Mödor och umbäranden
hade varit hans kamrater ifrån ungdomen, och de
förblefvo honom trogna genom hela lifvet. Hans fel
var, att han höll sin vetenskap alltför mycket kär,
han gick helt upp i den, och därför kunde han aldrig
finna sig till rätta här i lifvet. Från en akademisk
lärareplats skulle hans eminenta begåfning säkerligen
tidigt gjort sig gällande, men nu hindrades han af
sin ständiga kamp för det dagliga brödet att vinna
sig ett namn, förr än det var för sent.
För den, som ej är dess mera hemmastadd i
hans vetenskap, är det nog rådligast att icke försöka
sig med att åsätta hans tänkande någon af de vanliga
filosofiska skoletiketterna. Visst är i alla fall, att idealist
var han, idealist i gamle Boströms mening, och det
af renaste vatten. Men han hade druckit djupt äfven
ur andra visdomsbrunnar än den svenska filosofiens,
och den nya tidens tankelif hade icke många
hemligheter för honom. Med den naturvetenskapliga läran
om cellerna som utgångspunkt stod han i begrepp
att föra-upp åt sig en väldig tankebyggnad af
majestätisk storhet. Men den blef aldrig färdig, och det
är endast brottstycken, som han hunnit skänka åt
samtid och eftervärld. Dessa brottstycken, mäktiga
spillror af ett storslaget system, visa dock uppenbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
