Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Minnesrunor af Emil Svensén (med miniatyrporträtter) - Gustaf Björklund - Robert Rubenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för alla, hvad han varit i stånd att gifva sin
vetenskap, om han fått ostörd ägna sig däråt. Hans lära
om nationernas sammanväxning, om deras förening i
större och större knippen, med den primitiva familjen
som utgångspunkt och mänsklighetens enhet såsom
slutligt mål, har eröfrat sig ett rum i den bildade
samtida åskådningen af vårt släktes historiska
utveckling. Hans försök att på cellärans grund uppbygga
en ny odödlighetslära är ett af de djärfvaste och
originellaste grepp i det moderna tänkandets historia.
Långsamt men oemotståndligt började han sent
omsider så att säga tilltvinga sig en allmännare
uppmärksamhet, och hans skrifter omnämndes i början
med aktning, men snart med stigande beundran i allt
vidare kretsar. Men af endast aktning och beundran
kunde mannen icke lefva, och därför dog han, när
han stod med foten på trappstegen till ryktets tempel.
Vårt land säges vara fattigt, men ändå måtte det vara
mycket rikt, efter det har råd att låta så mången af
sina främsta andar ohulpen gå under i tillvarons
stora kamp. En enda gång föll på hans lott ett
understöd från svenska akademien, följ dt af ett
aktningsfullt erkännande, men på de rika mecenaternas
dörrar klappade hans vänner förgäfves för hans
räkning. När Portugals folk en gång reste en stolt
minnesvård öfver sin store Camoens, Luciadernas
skald, sades det att han, som i lifvet förgäfves bad om
bröd, efter döden fick en sten. Kanske skall detsamma
efter någon mansålder sägas om Gustaf Björklund.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
