Nornan. Svensk kalender / 1904. Trettioförsta årgången / 237 (1873-1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde. Minnesrunor af Emil Svensén (med miniatyrporträtter) - Bengt Nordenberg - Fritz Ahlgrensson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Düsseldorf, blef lärjunge åt Tidemand
och var en af de främsta i denna
dusseldorfska skola, som öfvat ett så
djupt inflytande på vårt svenska
konst-närslif. Han glömde aldrig, att han
själf var ett folkets barn, och ur dess
dagliga lif hämtade han ämnen till
sina yppersta målningar. För den skull
kan det med sanning sägas om honom,
att han målade så, som hans barndomsvän Pehr
Thomasson skref, när han ännu var i sin krafts
dagar. Bägge hafva de på kornet träffat det folk de
tillhört, den ene med pennan, den andre med penseln
tecknat, och bägge hafva de visat oss det från dess
vackra sidor, kanske i idealiserad, men näppeligen i
förskönad gestalt. På deras tid var det ännu icke
modernt att framställa den svenska allmogen i
karri-kerade vrångbilder, som respektive författare och
tecknare gjort upp på sin kammare, efter att ha läst
några band utländska naturalister.

En rik och egendomlig konstnärlig begåfning
fanns nog äfven hos Fritz Ahlgrensson (död den
26 oktober, 64 år gammal). Men denna begåfning
kom näppeligen någonsin till sin fulla utveckling.
Ahlgrenssons stora tid inföll före hans trettionde
lefnadsår, då han i egenskap af dekorationsmålare vid
kungl. teatern i Stockholm värdigt trädde i sin mästare
Emil Robergs fotspår. Kvarlefvande
teatervänner från den svenska scenens
glanstid minnas ännu med beundran
hans ståtliga dekorationer. Äfven som
karrikatyrtecknare skulle han kunnat
göra sig ett namn, om han fortfarit
att odla denna konstgren. Men han
var en äkta bohémenatur, som hade
svårt att finna någon varaktig stad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>