Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt. Af Ruben G:son Berg. Med porträtt (titelplansch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och inte Odbners — något som ju nu kommer illa
till pass för dess forna lärjunge, då han inträdestalar
om Odhner. Ett barndomsminne af denne har han ju
inte. — Västerås hade den fördelen med sig, att det
var en liten stad med landsbygden tätt inpå. Den
som ofta och länge gaf sig utom stans hank och stör,
det var KarlSeldt. Skogen var honom tidigt kär
liksom dikten, men för båda närde han äfven skygghet.
Men naturligtvis tillhörde han den vittra
gymnasistföreningen och skref vers i dess tidning. Det dröjde
i alla fall till Uppsalatiden, innan något vardt synligt
i tryck af hans hand. Då hade han gått igenom den
för utvecklingen af hans natursinne betydelsefulla
årliga skilsmässan från hembygden under terminerna
och återföreningen med den under ferierna.
Karl-feldts hembygd har visserligen inte Leksands eller
Rättviks landskapliga skönhet — Sätertrakten tillhör
icke riktigt på allvar Dalarna, säger Almqvist i
inledningen till »Amorina» — men är likväl fager och
intagande nog. Dalälfven flyter bred och mäktig genom
nejden från synrand till synrand; bortom åsarna hörs
Avesta fors »doft som en surrande humla»; bördiga
breda sig åkerfälten på älfstranden, där säden gungar
bugnande gul mot skördetiden; längst i söder står
Långhedens barrskog, sträng och mörk, som infattning.
Ur detta landskaps skönhet och stämningar stiger
hans dikt. Någon gång ser han sitt land som färgers
och linjers rike, oftast som människors och djurs
hemvist; sällan och sent gör han det till mottag och
symbol för sitt eget själslif. Han har bott där med
de andra, och hans sång är bofast i hembygden, som
Bellmans i Stockholm med omnejd. Han skildrar på
samma gång som han sjunger, men intet af den
verklighet han återger har undgått att färgas och formas
af det lynne, som är Karlfeldt eget. Fröding, hvilken
likaledes i dikt gifvit en hel bygd — sitt Värmlands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
