Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt. Af Ruben G:son Berg. Med porträtt (titelplansch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oafsedt att narcissen inte är samtidig med
tistlarna i sin blomning, hur ser man inte
allmogemannens trohjärtade beundran för den spädlemmade
trädgårdsblomman bland åkerns svåra härjare!
Till sist, hur mäktig är inte själfva ljudharmonien
i hans vers! Hör detta vårens tonfall i »Herr
Ollondal :
De gamla lindar skjuta nya skott
och susa öfver parkens gamla nässlor.
I snåren prassla hasselmöss och vässlor
och kvällens vind är full af svaneskri.
Herr Ollondal, nu ståndar våren full,
nu tända vifvor hvarje äng i gull.
IV.
Karlfeldts tre diksamlingar Vildmarks- och
kärleksvisor 1895, Fridolins visor 1898 och Fridolins
lustgård 1901, innesluta nästan allt af värde som han
skrifvit med undantag för de sparsamma profven på
nästa samling, hvilka redan varit synliga. Före den
första samlingen tryckte han en del vers i >: allmänna
tidningarna», men denna intresserar mest
litteraturhistorikern, hvarför jag här förbigår den och de
upplysningar den ger om hans utveckling. I
diktsamlingarna med deras stränga urval får man skaldens bild
skarpt nog ändå, hans ämnesval och intressen, hans
form och uttrycksmedel, hans syner och drömmar äro
oss fyllest bekanta.
I första rummet är det, som redan sagdt,
naturen, som han hämtar sina ämnen ifrån. Under det
att flertalet af våra skalder än ställt sig i motsats till
den, än nalkats den som dess nödställda och
hjälp-tarfvande barn, står Karlfeldt i ett helt annat
förhållande till den. Han närmar sig den med förtro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
