Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Fugor med Preludier, af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan blef värdshusvärd. Faktum saknar ju intresse,
men att jag gick i tjugofem år och ljög utan att veta
det, kan ju mana en till försiktighet.
Att tro allt hvad folk säger kallas för att vara
naiv. Ar 1870 omkring på våren var jag naiv, då
en studentkamrat kommer upp på min fattiga
kammare för att taga afsked. Han hade nämligen, så
uppgaf han, måst afbryta examen för fattigdom, och
hade nu tagit anställning hos en vintappare i
Uddevalla. Vintapparen var i staden och väntade få föra
honom till hans anställning. Som jag själf var i
ordning att få resa ut till landet, till solen och hafvet,
såg jag vännens förskräckliga öde i en underjordisk
lokal så utmåladt, att jag beslöt rädda honom. Han
var nämligen en ovanligt framstående sångare med
stora anlag för teatern, och jag ansåg honom äga
lyckan i sin hand. Jag föreslog honom först att gå
in vid teatern. Nej, hans mor afskydde teatern och
för öfrigt hade han gifvit vintapparen sitt hedersord;
han var dessutom sjuk och ägde icke sin röst just
nu. Då föreslog jag att han skulle följa mig till
landet och undér sommarn sjunga upp sig; jag skulle
skaffa honom pengarne.
Efter åtskilliga svårigheter gaf han med sig; jag
skaffade 100 kronor och han kom till landet. På
hösten var han blomstrande af hälsa och mod. Han
lånade min bästa dräkt, for in och proSsjöng,
kom tillbaka med ett utmärkt engagemang. Nåväl
att kunna hjälpa en människa är ju en afundsvärd
position och utgör lönen själf; jag låtsade aldrig om
skulden, och åtnjöt själf understöd af andra, så att
jag ingen tack begärde, men jag stod som låntagare
hos den rike mannen och fick då och då
påminnelser af mindre behaglig art.
Ett par år gingo och min vän var stor sångare.
Jag hade däremot mycket svårt. En vår kom han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
