Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Fugor med Preludier, af August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu frågar jag mig: kan ett faktum under årens
lopp vända sig baklänges i en människas minne utan
att man vet det?
Och så frågar jag: Om han kände förbindelsen
tryckande oaktadt jag aldrig påminde om den, så
hade enklast varit att han betalat penningskulden.
Men den låtsades han aldrig om, och inte jag heller,
men reversen stod jag för; och när jag efter
tjugofem år ville betala den, efterskänktes beloppet.
Men vintapparen återstår.
Trettio år efter sitter jag på ett kafé med en
ungdomsvän till sångaren och mig. Vi tala om
honom som nu var rik, riddare och sådant mera. Då
erinrar jag om vintapparen såsom något bekant.
— Vintapparen? säger vännen. Hvad var det?
Jag relaterar.
— Det har han ljugit, svarar vännen; ty jag
umgicks intimt med honom just i de dagarne, och
han nämnde inte ett ord om den saken.
Ja, sådant är lifvet, sådana äro mänskorna och
följaktligen vi själfva!
Nu är han död: Frid öfver hans minne!
Lifvet har kvittat mellan honom och mig!
Emellertid har jag nödgats i själfförsvar berätta
vintapparhistorien så många gånger att den kanske
kommer in i hans biografi, och han har väl berättat
historien om min svarta otacksamhet så att den
kommer in i min biografi!
Sådant kan det vara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
