Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Begränsningskänsla, resignation och lifsåskådning. Några synpunkter från vår nyaste skönlitteratur af Torsten Fogelqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få hålla i sin, när den öfriga världen glider en undan
i likgiltighet och hat. Och ändå står
disproportiona-liteten där, fast anspråken knappast kunna anses
tilltagna i växten. Begränsningskänslan blir här nästan
som ett järnband om strupen. Och hur skulle den
kunna vara annat. Det är ju icke vi, som rycka i
trådarna på lifvets marionettscen, det är osynliga
makter, snåla på gunst, aSundsjuka mot människornas lycka
och obevekligt staika som naturlagarna. Vi få hålla
till godo med att sprattla på trådarna. Lycklig den,
som kan skratta på samma gång, som är så däst och
dum och snäll, att han inte känner den inre
tomheten och ödsligheten. »Professor Kleman», som
för-gäfves flyr undan dagarnas ihåliga händelselöshet och
filistermoralens famntag till sina böcker och sin
vetenskap, medan ungdomskraften långsamt sipprar bort,
»desertören», som på en småstadskrog söker skölja
ned de påflugna storhetsminnena från fordom med
en whiskygrogg och några roliga historier, den lille
storstadskontoristen, som hyser nästan religiösa
föreställningar om det mystiska väsen, som heter lyckan,
men som aldrig får veta, hvad hon egentligen är, om
inte negativt, alla äro de begränsningsandens styfbarn.
Kontrasten mellan lifvets lofva och hålla har sällan
fått ett starkare uttryck än i en liten dikt ur
»Marionetterna», namnet har fallit ur mitt minne. Det är
två älskande, som sitta i fönstersmygen lyssnande i
drömmar ut mot gatans sorl och ljus. Därute vandra
en flock unga flickor till sin första nattvardsgång. I
deras ögon lyser tron och de blåa drömmarna om
världens rikedom och skönhet, deras hår är ungt och
ljust, deras gång lätt. Och i en visionär jämförelse
se de båda, som sitta där och hålla hvarann i hand,
hur gråa synerna blifvit, sedan de gingo på
densamma vägen ut mot det vinkande lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
