Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- När glädjen dog. Saga af Martin Landahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande kväll hade ingen af dem något
förtroende att ge den andra, utan de kysste hvarandra
stillatigande till godnatt och gräto sedan i tysthet,
hvar för sig.
Och nu var glädjen borta.
* *
*
En af sångarne, som var en förnäm man och
ägde stor skönhet — sådan som skattades högt vid
hofvet, nämligen gult hår och skägg samt blåa ögon,
som logo — hade låtit sitt hjärta glöda för den äldsta
af prinsessorna, hvilket inspirerat hans sång och gjort
den till den förnämsta i riket.
Att ens närma sig henne hade han ej vågat,
men varit lycklig ändå, ty ingen annan hade vågat
det heller. — Han var den, som först upptäckte,
att främlingen skrämde upp de unga med underligt
tal och långa, spörjande blickar. När han en afton
sjöng för konungen och hans gäster, märkte han, att
en blick växlades mellan Blanche och prinsen.
Sedan den gången höll han ej sitt hufvud så
upprätt som förr. Tanken på hvad som fanns
emellan de båda låg därinne och grodde och blef till en
svulst, som hotade att spränga hufvudskålen, tyckte
han. Så värkte det i hans sinne dagar och nätter.
Och en dag såg man den store sångaren och
den smärte prinsen följas åt in emellan parkens klippta
afvenbokshäckar. Här togos smidiga klingor fram
under de mörka kapporna, och det dröjde icke länge,
förrän marken fick att dricka af den eldige sångarens
hjärtblod.
I vindeltrappan till ett af slottstornen stod Blanche,
när prinsen kom åter ensam; och när hon såg hans
hand, hvarmed han strukit blodet från klingan,
vacklade hon och föll — i hans armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:56 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nornan/1905/0090.html
