Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doggers bank. Dikt af Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högt öfver vindars raseri
förnimmas dofva vilddjur sskri,
af hvilka krigets häxor bli
till vettlös mordlust tända.
Och hungrande på stranden stå
de arma och elända.
Ve dig, o haf, som lugnt ser på,
hur så man djärfves skända
din tempelfrid på bölja blå!
På Doggers bank, på Doggers bank
med vinden sprids af lik en stank,
och röd sig böljan färgat.
I luften skriar svulten mås
af hopp att smörja få sitt krås
med hvad som elden härjat.
Men allt blir tyst. Var det en dröm
Ett spökskepp på en flyktig ström?
En hägring blott, som bådat
en gruflig ofärd? Haf! Förglöm,
hvad du den natten skådat!
På Doggers bank går solen opp
och lyser i sitt låga lopp
på hafvets gråa bölja,
som redan hunnit skölja
och tvätta bort den fläck af blod,
som nyss på hafvets spegel stod.
Och lugna vatten dölja
en afgrund utaf lögn och brott,
Nornan 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
