Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De siste. En Uppsalahistoria af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lundar. Och uti dess svala skymning söfdes alla
fåfängliga tankar på hustru, hem och barn, på en
ställning i samhället, ett bröd på ålderdomen, en titel på
grafven, på allt som binder och ängslar.
Tafatta och tankspridda, i kläder som fransades
af sig själfva och som skiftade i tre färger, voro de
så fjärran från hvad som var och så förtrogna med
hvad som varit, så blyga och barnsliga, så lärda och
så förtegna, så stoiskt likgiltiga för — nej, så
gudomligt höjda öfver penningar och penningars värde, dessa
studenter på lifstid, åt hvilka en lycksökande värld
vant sig att rycka på axlarna. —
»Z» tillhörde de store utdöde, var den siste af
den gamla bekännelsen. Aldrig hade han tänkt sig
möjligheten af examen. Han visste nog, att han skulle
frysa ihjäl, ifall han släpptes ut i den stora, kalla
världen. Aldrig föll det honom in att krypa ur sitt lilla
varma, vänliga Uppsala.
Han var den allra skyggaste och den allra gråaste
lilla bokråtta, som någonsin smugit sig fram tätt
utmed väggarna på lärdomsstadens ensligaste bakgator.
Och för resten gick han nästan aldrig någon annan
väg än den, som ledde från hans två små rum på
Sysslomansgatan och till Rullan samt från Rullan
tillbaka till de två små rummen på Sysslomansgatan.
Aldrig låddes han se någon, utan tittade envist i
gatan eller i väggen. Och då du ropade honom an,
för att ändra en lektionstimme, vändes emot dig ett
par yrvakna, förlägna, ärligt och älskligt leende ögon,
placerade emellan ett vildvuxet helskägg och en sliten
filthatt, en hatt, som jag aldrig tror mig hafva sett
honom aftaga. Både hemma och i Rullans matsal,
alltid hatten på . . .
Lektioner — ja, han lefde uteslutande på sådant.
I trettio år drog han sig fram på denna rad af
två-kroningar, som lektionstimmarna inbringade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
