- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1905. Trettioandra årgången /
79

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De siste. En Uppsalahistoria af Mari Mihi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Minnes du hurusom, när kurator med hänsyn till den
sena timmen förbjöd honom att tala, Molcker brusade
upp, fyllde sitt glas, tömde det i ett drag och ropade:
»Då dricker jag min egen skål; och blir det den sista,
som tömmes här i natt!»

Hvarpå han ref ut sitt emaljöga, slängde det i
bålen, så att punschen skvätte högt, bugade sig för
kurator, ryckte på axlarna och gick. — —–-

Minnes du Högfeldt, inte Karl-Teodor, kalmariten,
utan Stefan, värmländingen, som sökte nationslånet.
Kassaförvaltaren tillrådde honom att, för säkerhetens
skull, till sin låneansökan bifoga ett
medellöshets-intyg.

Och en vecka senare presterade Stefan Högfeldt
jämväl ett sådant intyg, icke blott för sig själf, utan
äfven för båda borgensmännen. — — — —–

Minnes du den där »pappershistorian» från
Tad-dis, det klassiska Taddis.

Där sutto en vårkväll ett par recentiorer,
studenter sedan ett år, små snälla pojkar, af hvilka den ene
förvärfvat sig en viss ryktbarhet genom att, redan
efter några få månaders Uppsalavistelse, skrifva hem till
sin särdeles njugge fader, att historian vimlade af
bevis på, hurusom otillräckliga anslag ständigt visat sig
vara bortkastade pengar, och på detta sätt fått sitt
apanage höjdt ganska betydligt.

Nu sågo de båda tämligen nedslagna ut, hvilket
föranledde mig till en förfrågan om deras befinnande.
Jo, de hade lyckats trassla in sina affärer till den
grad, att de hvarken visste ut eller in. Och nu skulle
de båda resa hem till Sörmland och bekänna kort
och göra afbön och få ovett.

Den ene hade accepterat några växlar åt en
slarf-vig kamrat och fått lösa in dem. Den andre hade
åtminstone haft någon valuta för sina pengar. Det
första Uppsalaårets obegränsade frihet hade kommit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1905/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free