- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1905. Trettioandra årgången /
89

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De siste. En Uppsalahistoria af Mari Mihi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hunno dit han nu befann sig. De voro
vandringsmän på vägen, han stod framme vid målet. De
sysslade ännu med sina uppgifter, men han var färdig.

En namnkunnig medicine professor konstaterade
med sorgset sinne den gradvisa och orubbliga
kraft-nedsättningen. Den åldrige vetenskapsmannen hade
en gång i ungdomligt lättsinne maroderat in på
främmande gebiet och sysslat en smula med baskiska.
Därför bjöd han till att intressera sin patient med
fruktansvärdt ingående filologiska resonnemang, hvilka
Ekberg åhörde med det vänliga öfverseendet hos den,
som ej mera har något att lära inom sitt fack.

En söt och behaglig ung dam, hvilken en gång
spelat en roll i sällskapslifvet, men som lämnat
densamma i svalare händer för att öfva sjuksköterskans
kall, vårdade honom med ömheten hos en syster och
med en romantisk själs varma vördnad för en hjälte
som dör.

En baldrottning och en teaterkung!

Ekberg var så nöjd och så tacksam. Böckerna
lågo bredvid honom på bordet. Af gammal vana
bläddrade han en smula i dem då sköterskan ej var
inne, och då hostan ej var för svår. Cigarrer fick
han, så många han ville ha, och de bästa som stodo
till att uppdrifva för pengar och goda ord. Stora,
fuktigtunga kubanesare, veritabla puros, svartbruna
med smala, ljusa ådror insprängda.

Han brukade roa sig med att söka röka dem så
länge som möjligt, utan att aska af. Den gråhvita
pelaren växte och växte. Han tyckte att han skulle
kunna röka hela cigarren, utan att aska af. Men just,
då han nästan hunnit till slutet, bröts pelaren. Då
skrattade han ett litet slappt och stilla skratt, tog en
ny cigarr och upprepade försöket. Han hade inte
haft roligare åt sina första tennsoldater.

Sköterskan bannade honom för att han aldrig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1905/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free