Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två dikter af Anders Österling - Slumrerska - Den okända staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då kan du endast, lösande from.
lockar som silke så lena,
tyst falla knä och bida din dom,
svarslös och arm och allena.
Den okända staden.
Om hösten kom jag till en okänd stad\
där evig skugga sof kring döda brunnar
och samma särdrag låg på allas munnar
af tidig ålderdom och vissna blad.
7 i
Lång blef min dag. Sist hördes klockor slå,
till resans stund. Då tändes lampor stilla,
ur dunkla hus begynte flöjter drilla
och svanen sam i flodens täta blå.
Och inom mig blef allt så stort och vaknadt,
som vid ett vctckert skälfvande farväl,
sagdt af en röst som eljest kylig talar.
Mitt tåg gled bort i bygdens blåa dalar;
jag kände ängst om något glömdt och saknadl:
en drill på flöjt, en svan, en ensam själ.
o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
