Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den spanska faran. Novell af Harald Gote
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarade jag, Tår jag se solen gå upp och ned öfver
Granada. Ack, sedan börjar en kedja af dagar med
ständigt mindre ljusstyrka/ — ’Nog bli mina dagar
mörka’, svarade han, ’då ni ej längre lyser upp dem’.
Sedan log han bittert och tilläde: ’jag har aldrig
misslyckats så grundligt som hos er att väcka sympati’.
— Hans egenkärlek trädde ofta i dagen, men på
ett anspråklöst och älskvärdt sätt och liksom med
en artig vädjan åt andra att vara detsamma.
Strax därpå sade han: ’Nu har jag uppgifvit
hoppet, men jag reser ej, så länge ni är kvar. Det
blir allt värre oordning i mitt arbete, bara för att jag
måste förslösa tiden i er närhet’.»
»Hvad var han, hvad hade han för yrke»,
frågade Viola, som med spändt intresse åhörde sin
beundrade Matildas oväntade afslöjanden.
»Jag hade stor lust att fråga honom hvad han
var, men jag var rädd att på något sätt visa
personligt intresse. Ingenting hos honom tydde på, att
han var ämbetsman eller affärsman eller militär. Hans
historiska och litterära kunskaper gåfvo ingen ledtråd.
Hvem som helst kan vara amatör på sådant.
Följande torsdagskväll låg jag länge vaken. Jag
tänkte på, huru det skulle vara om–—. Jag
sade mig själf, att detta naturligtvis aldrig skulle hända.
Jag visste det lika säkert, som att jorden är rund.
Men man kan ju för roskull bygga luftslott — i
Spanien. En sådan kärlek som don Juans måtte vara
ganska bedårande att ta emot. En finare och
behagligare man hade jag aldrig träffat. Huru skulle
han uppföra sig, om jag gaf honom makt öfver mig?
Under några veckor skulle han kyssa mig ömt, fylla
mitt hjärta med sitt tjusande jag. Sedan skulle han
oundvikligen kallna. Hade jag under tiden blifvit
riktigt förälskad — jag erkände inom mig själf, att jag
var det till en del — skulle jag med ångest få se,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
