- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1905. Trettioandra årgången /
137

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sanatorieroman. Af Saxon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tull dress’, alltså äfven bararmad och kände alltså
den elektriserande värmen af hans hand. Vi gingo
bortåt gamla fästningsvallen, där vi satte oss på en
soffa. ’Tack för er sång’, sade han med en stämma,
som var tacksamhet och ömhet på en gång, i det
han tog min högra hand i båda sina. ’0m jag ej
gör er ondt med det, så låt mig kyssa den här
handen och den här armen. De äro bägge af den
fullkomligaste skönhet, och ensamt att se dem röra sig
är en sång’. Jag kände, att han menade, hvad han
sade; och tokig af glädje räckte jag honom armarne.
Så han kysste dem! Det var solens värme och
vindens svalka på en gång. Jag svarade med att kasta
dem om hans hals och luta mig upp emot honom.

’ Älskade, älskade!’ hviskade han och kysste min mun
gång på gång — kyssar, som i sig samlade all
världens härlighet. Så reste han sig och höll mitt
huf-vud i sin ena hand medan han strök mig öfver
håret med den andra. ’Jag behöfver din förlåtelse för
att jag var ej starkare, Else, men jag måste säga
många ord för att du skall förstå mig riktigt. Vill
du ge mig förmiddagen i morgon där borta på
stranden, där blott hafvet hör min bikt?’ — ’Du har
intet att be mig om förlåtelse för, men jag är så
tacksam för att jag får rå om dig ensam i flere timmar

— jag är färdig att gå strax efter frukost.’ Vi reste
oss upp och gingo in. Jag betraktade människorna
nyfiket men kunde ej finna, att de sågo på oss, att
något händt. Men att jag sjöng mina återstående
nummer på ett annat sätt än förut, förstod jag af
Niels’ blick, då han icke såg på mig. Vi fingo ej
tillfälle att växla något mer ord under aftonens lopp.
Vid afskedet sade han: ’Godnatt och tack för allt i
kväll!’ Jag vågade ej se på honom, ty om jag gjort
det, hade jag bestämdt kysst honom, trots de många
människorna omkring oss. Men jag tryckte hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1905/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free