Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En unge med ruter i. En liten julhistoria från Skåne af Henrik Wranér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jojo. Men se, jag kan själf prata omkull folk,
så jag är inte så lättledd.
Nå, är det någon, som annars har något att säga
— något som jag kan hjälpa med? Inte? Ja, då ska
jag tala om en nyhet för er. Är ni inte nyfikna,
hva? Jag — ska —gifta — ?nig. Jaha, det ska jag
och Elisabeth också!
— Är det möjligt? ropade alla om hvarandra.
— Möjligt!! Skäms ni inte, ungar? Hvarför
skulle det inte vara möjligt för mig att bli gift? När
man är i sina bästa år och smått fager under ögonen
— ja, skratta ni! När man har lite i kistorna och
lite i banken och ett halft mantal, kan man minsann
få en på hvart fingar! Ni vet inte ni, hur många
som ha svärmat för mig eller åtminstone frågat, om
de inte kunde få öfverta det halfva mantalet. Men
ni kan säkert inte gissa, med hvem jag ska gifta mig!
— Neej! Nej!
— Med Ola Gudmundsson. Men ni skall hålla
tyst med det så länge, tills det lyser — om ni kan.
Det dröjer för resten inte så länge, så jag ska inte
lägga tyngre börda på er än ni kan bära. Men jag
tyckte, du knyckte en smula på näsan, Sofie?
— Det gjorde jag visst inte.
— Neka inte, min docka — dina kinder röja
dig. Och jag såg det så väl. Bara därför att han inte
har mer än en trettitvåendel — alltid dömer ni en
karl efter hemmantalet. Men ser ni det är en
kärnkarl. Han löste ut syskonen och har ändå redt sig
utan att ha nå’nting att röra sig med och utan att
ta hypotekslån, som alla andra kladda med nu för
tiden. Det är inte hvem som helst, som skulle
förstått att sköta sig som han, ska jag säga. Och ändå
alltid rak i ryggen, ser ni.
— Men hur vågade han fria till dig — det
förstår jag inte! sa Emma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
