- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1905. Trettioandra årgången /
180

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vesuviusbestigning. Af Johan Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

soner af deltagarne i kursen, som velat vara med om
denna färd. Det var en stämningsfull kavalkad i
månskenet: en lefnadskraftig 70-åring, en svensk
läkare, red i spetsen, så följde en finsk lektor och så
vi andra, ett par lärare och studenter, samt två damer.

Nå än vägvisarne då, frågar ni. Hade de inga
hästar? Nej, de gå alltid efter och drifva på hästarna,
enligt uppgift för att dessa skola gå, men ofta är denna
s. k. pådrifning blott en förevändning för ökade
drickspengar.

Vi hade bland våra förare ett par pojkar, af
hvilka i synnerhet den mindre skötte sitt
pådrifvar-skap på det viset, att han höll stramt i svansen på
det goda kreaturet och därigenom utan allt för stor
egen ansträngning halades med upp. Hästarne,
åtminstone de som gingo sist, följde i jämn lunk på
den kända stigen och behöfde just ingen tillsägelse.

Vi passerade nu att börja med genom bördiga,
t. o. m. trädbevuxna sluttningar, där rika
rankplanta-ger omgåfvo vägen, de s. k. Lacrimse Christi.

Ju högre upp man kom, desto vackrare blef
utsikten men desto naknare och ödsligare själfva berget.
Än passerades stelnade lavaströmmar med utseende
af bruna, skrofliga torfupplag, än red man i lös aska,
som liknade ökensand, från hvilken den egentligen
skilde sig blott genom sin mörkare färg. Här och
där stod ett ensamt småvuxet träd eller några buskar,
bildande en torftig oas i asköknen. Efter ett par
timmar nåddes foten af själfva den öfversta askkäglan.
Här rastades vid en hvit stuga, som där är uppförd till
resandes och hästarnes bekvämlighet, den s. k. casa
bianca. Här är det som den egentliga zigzagvägen börjar
och därmed den allra brantaste stigningen åtminstone
på denna sida af berget. Vägen är murad af lavablock
och måste för att ej glida i denna askmassa vara
djupt och solidt murad. Hästarne hade en viss obe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1905/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free