- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1905. Trettioandra årgången /
185

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En spöksaga. Af Tyra Kleen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ljud samt i månskenet få se skelettet af en kvinna
stryka förbi sig med ett litet barnskelett på armen.
Ett sönderslitet blått dok omsveper det delvis och
fladdrar för vinden. Hvarje natt kommer det och
gjuter olja i altarlampan, knäböjer hastigt där
nedanför och ilar bort igen.

* *

*



För hundra år sen eller mer befolkades klostret
af de tigande systrarnas orden. Äfven då hördes där
aldrig ljudet af en mänsklig röst annat än i tidig
morgonstund, då abbedissan höll bön i kapellet och
talade till klostersystrarna. Sedan gledo de hela dagen
ljudlöst förbi hvarandra, och aldrig byttes ett ord.
Ett långt blått dok täckte deras hufvud, panna och
axlar, och de buro en bindel öfver munnen. Ingen
såg någonsin den andras ansikte; ingen visste om den
andra var gammal eller ung. Ingen visste något om
den andra.

Här skulle de begrafva sin jordiska tillvaro och
döda och glömma alla dess tankar och begär; och ur
den jordiska förintelsen skulle det himmelska lifvet
spira. När de lärt att förneka det lif de i synd blifvit
födda till, lärt att ej mera se och höra och känna
som varelser skapade af jordens stoft, då skulle de
sakta lösas ur de jordiska banden och helt förenas
med den heliga Guds Moder, till hvilken all deras
längtan stod.

Öfver madonnans altar i kapellet underhöllo de
hennes ständigt brinnande lam plåga. När den sista
af de tigande systrarna saligt afsomnat, då först skulle
lampan få slockna, och därmed vore det sista
sambandet med jorden afskuret för dem allesamman.

Bland klostersystrarna var en som aldrig fann
någon ro inom dess murar. När hon under
morgonbönen på knä lyssnade till abbedissans tal om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:08:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1905/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free