Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Hedin. Af Emil Svensén. Med porträtt (titelplansch)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
publicistiska inlägg kände han sig allt mera dragen
till den fria pressen. I universitetsstaden vid Fyris
strand hade denna då sin främste målsman i det för
många studentgenerationer välkända Uppsala-originalet
Esaias Edqvist, en af de talrika svenska begåfningar,
som aldrig lyckats komma till sin rätt. Vid dennes
sida ryckte Hedin snart upp hans tidning till ett af
våra förnämsta landsortsblad.
Ännu några år tillbragte han i Uppsala,
hvar-under han 1861 invecklade sig i en bitter polemik
med den gamle häfdatecknaren Anders Fryxell, öfver
hvars enligt hans mening ensidigt nedsättande
omdöme öfver Erik Gustaf Geijer han med sin vanliga
skärpa bröt stafven. Redan hans tidigaste skrifter buro
på samma gång ett talande vittnesbörd om hans
lysande begåfning och om det omilda eftertryck,
hvarmed han hade för vana — eller ovana — att bemöta
sina motståndare. Båda dessa egenskaper gjorde sig i
lika hög grad gällande i en skrift, som han 1863 utgaf
rörande Uppsala universitets förflyttning till Stockholm,
hvilken vid det årets riksdag var starkt på tal. Hedin
var då ännu uppsaliensare till lif och själ samt kämpade
med näbb och klor mot flyttningen, som också kom
att inskränka sig till en utvidgad examensrätt för
Karolinska institutet i Stockholm. Väl blifven stockholmare,
har han nog i detta afseende åtskilligt modifierat sina
åsikter, ty med tiden blef han en af Stockholms
högskolas varmaste förespråkare.
Under tiden hade Hedin aflagt den gamla
filosofie kandidatexamen, som för honom svarade mot
en god nutida licentiat, men med sitt vanliga
egensinne kunde han icke förmås att låta promovera sig
till filosofie doktor, — eller magister, som det då ännu
hette, — och den afhandling för graden, som han
påbörjat, blef aldrig färdig. Hans växande intresse
för det politiska och snarast för det publicistiska lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
