- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1906. Trettiotredje årgången /
39

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han som försvor sig. En saga af Helena Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stack knäna fram för sig, och höll hufvudet böjdt öfver
bröstet.

Walter satt och tittade efter honom.

»Den där», tänkte han, »är bestämdt en gammal
afdankad hofman, som en gång sett bättre dar. Nu
ska jag göra ännu ett försök! Om han står stilla
och hör på mitt spel, så ska jag tro, att det ännu
finns något för mig här på jorden att göra, men går
han förbi utan att stanna, — ja, då går jag och
hänger mig!»

Och så satte Walter fiolen under hakan och
började spela. Han tog till det svåraste och
konstfärdigaste stycke, som han nånsin lärt sig. Det hade
dubbelgrepp och drillar, och flög ibland upp på de
högsta toner, som kunna nås på fiolen.

»Nu ska jag göra mitt allra, allra bästa!» tänkte
han, och samlade hela sin kraft. Men medan han
spelade, sneglade han ned åt landsvägen för att se
om den främmande herrn skulle komma att gå förbi,
eller om han möjligtvis skulle bli stående och höra
på honom. Nu var han alldeles nära. Walters hjärta
slog högt, medan han arbetade med fiolen. Det såg
ut som om den främmande herrn ville gå raskt förbi,
men plötsligt stannade han, lade armarna i kors, lyfte
hufvudet och såg på spelmannen. Walter hade suttit
på dikeskanten och spelat. Nu reste han sig och
började med ny fart. Han tyckte själf, att han aldrig
spelat så bra. Det sjöng och tonade i fiolen, och till
och med de djärfvaste språng gingo som en dans.

Han slutade med en lång, lång drill, och så lät
han fiolen sjunka och såg på den främmande.

Den besynnerlige herrn stod och log. Men så
bröt han ut i ett högt, skallande skratt.

»Det där tyckte du väl att du gjorde riktigt
häpnadsvärdt bra?» sade han med en hånfull röst.

Walter kände hur han blef röd i hela ansiktet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1906/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free