- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1906. Trettiotredje årgången /
46

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han som försvor sig. En saga af Helena Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Du är stygg», sade Walter. »Du är elak och
fräck! Nu ska jag spela ett stycke efter ditt sinne.
Han satte stråken till fiolen, och det var som om den
dansade af sig själf. Den flcg så lätt som en
ljusstråle öfver strängarna, och allt hvad Walter ville den
skulle spela, det spelade den ögonblickligen.

Det var en vild, flygande dans med skärande
oljud och vågade språng och långa drillar, som tjöto
som hånskratt.

Den långe herm knäppte med fingrarna. »Bravo!
Bravo!» ropade han. »Precis som jag vill ha det!
Det var en dans med fart och humör, och inte något
känslopjunk. Ja nu är du klar till att hjälpa dig
själf!»

Därmed slog han sin stora kappa öfver axeln
och nickade till Walter.

»Farväl så länge, min lilla lärjunge!» ropade han.
»Alltså om tio år! Och pass på att vara precis!»
och därmed gick han med så långa steg in emot
skogen, att han inom ett par sekunder var försvunnen.
Det var som om han blåst bort som en låga.

Walter rätade på sig. Det föreföll honom som
han plötsligen blifvit en hel karl och han grep fast
om halsen på sin fiol som om han fått tag i den för
första gången i lifvet, och så vandrade han ut i världen
för att pröfva sin lycka.

Han märkte genast, att den pris han fått af mäster
spelmannen hade klarat alla hans begrepp. Nu gick
han icke längre och grubblade öfver sina egna tankar,
han spelade allt hvad de andra önskade och han
kunde genast se på deras ögon hvad de ville höra.

En ville ha det vildt, en annan ville ha det mildt.
En ville ha det roligt, en annan varmt och soligt.
En ville ha det flott och fräckt, en annan ville ha det
stramt och korrekt. Somliga tyckte om sant och
fromt, andra nöjdes med grant och tomt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1906/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free