Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han som försvor sig. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walter visste precis hur de önskade det, och alla
voro de så innerligt nöjda med honom. Och han
spelade sig fram till ära och heder, till gyllene
du-kater och granna kläder, och alla slogos om att få
tag i honom.
Enhvar tyckte, att Walter just spelade honom till
viljes, och Walter log emot hög och låg, emot flickor
och gossar. Han brydde sig inte mera om hvad han
spelade, bara alla voro nöjda med honom och sade
honom vackra saker. Slutligen blef han fast i kungens
gård, ty ingen kunde som han läsa kungens tankar
och spela dem fram på fiolen. Och han gick klädd
i sammet och siden, med rosetter vid knäna och
diamantring på lillfingret, och med doftande olja i
håret.
Och han hade blifvit så fin och förnäm, att folk
reste sig när han kom in i rummet. Och ve den,
som vågade säga ett ord eller röra på sig när Walter
satt stråken till fiolen. En sådan blef genast utkörd
ur kungasalen.
Förr i världen hade Walter knappast någonsin
lämnat fiolen ur händerna, men nu hängde den på
väggen när han inte spelade för folk. Han tyckte om
att hvila sig mellan allt det där eviga spelandet, och
för resten hade fiolen blifvit så främmande för honom,
sedan den inte mera spelade hans egna, men bara
alla andra människors tankar.
. Ibland kunde Walter plötsligt tänka: »Hvad är
det som fattas mig? Jag har ju allt hvad en
människa kan önska sig: pengar och heder och min konungs
ynnest, och jag behöfver aldrig ängsla mig för
morgondagen. Hvad är det väl som fattas mig?» Han
undrade då, om det kunde vara tanken på att all denna
härlighet en gång skulle taga slut, när spelmästaren
kallade honom att möta sig. Men det föreföll honom
att vara något så långt borta i en aflägsen framtid, *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
