- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1906. Trettiotredje årgången /
52

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han som försvor sig. En saga af Helena Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

betalat min skuld, då har du ingen rätt öfver mig
längre.»

»Topp!» svarade den långe. »Det är jag med
om! Men nog kunde vi spara oss den komedien, ty
när solen går upp är du i alla fall min.»

Den lille gossen hade inte alls förstått hvad de
två talade om. Han stod och såg ut öfver det vida
landet, som låg i morgondimmorna och väntade på
solen.

»Vill du spela det stycket jag hörde en gång till?»
frågade Walter.

»Ja, om du vill, då gör jag det gärna», svarade
gossen och började genast att spela.

Den långe herrn satt på en sten med ryggen
vänd till hälften emot honom och tycktes icke ge
minsta akt på hvad han spelade, men efter en stund
vände han litet på sig, och bäst som det var, hade
han gjort helt om. Han satt med armbågarna mot
knäna och hufvudet stödt i händerna och lyssnade.

Walter märkte att det försiggick en så märkvärdig
förändring i hans ansikte. Hans långa, smala ögon,
som han annars knep ihop, öppnade sig och skeno
som två flammor. Hans breda mun upphörde att le,
och hans lilla, smala panna fick några djupa veck
mellan ögonbrynen, som kommo honom att se så
allvarlig och sorgsen ut.

Den lilla gossen gaf icke minsta akt på honom.
Han spelade i allt lugn på sin flöjt, och det klingade
så klart och lyckligt i morgonluften där uppe på berget,
medan det blef rödare och rödare på himen. Det
var nästan som om flöjttonerna lockade solen
närmare och närmare.

Walter kände en sådan frid och lycka strömma
in i sin själ, att han rent glömde bort, att det var
hans eget lif som stod på spel. Men då han såg bort
till den store spelmannen, ja, då fick han se något så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1906/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free