- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1906. Trettiotredje årgången /
53

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han som försvor sig. En saga af Helena Nyblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

underbart. Tårarna tillrade ur hans ögon och föllo
i tunga droppar ned mellan hans långa fingrar.

»Du gråter!» ropade Walter. »Se, du gråter!
Nu har du ingen rätt öfver mig mera.»

»Jag gråter visst inte!» svarade den långe herrn
förargad och torkade fort tårarna bort med baksidan
af handen. »Men man får en så otäck snufva här
uppe i morgondimmorna. Jag är inte van att vara så
tidigt ute.»

»Visst gråter du!» ropade den lille gossen. »Men
hvarför gråter du?»

»Din satans unge!» ropade den långe herrn och
reste sig. »Hvarför skulle du komma och blanda
bort korten för mig?»

Hans ögon blixtrade och han såg så där grym
och elak ut, som Walter kom ihåg honom från deras
första möte. Men gossen lät icke skrämma sig. Han
fortsatte att blåsa på sin flöjt i all stillhet, medan de
första långa solstrålarna sköto upp öfver horisonten.

»Ja, jag ser, jag har förlorat spelet», sade den
store spelmästarn och slog kappan stramt öfver
skuldrorna. »Men mister du en, stå dig tusen åter, och
inte må du tro jag grämer mig öfver förlusten af en
sådan sparfunge som du!»

Han spottade framför sig så det fräste i
kisel-stenarna, och så gick han med långa steg, utan att
vända sig, bort öfver Stenberget och försvann bak
klipporna.

»Hvad det var synd om honom!» sade den lilla
gossen och såg efter honom. »Han såg så ledsen ut!»

Walter darrade öfver hela kroppen. Han böjde
sig ned och tryckte gossen fast till sig.

»Ja, nu får jag springa tillbaks till fåren», sade
den lille och gjorde sig lös, och så sprang han allt
hvad han orkade ned för berget.

Men Walter tog fram fiolen och såg länge på den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1906/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free