- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1906. Trettiotredje årgången /
65

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot slutet. Berättelse af Mari Mihi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sätt kvar att oupphörligt hugga en näfve kakor,
liksom mera på skämt, bara så där ett litet tag i
förbigående, för att sedan kasta dem i gapet med en fart,
som gaf vid handen att hon sväljde dem hela.

Hon erkände öppet, att mat — helst söt och fet
mat — var hennes enda nöje i lifvet. Hon tog för
sig tre gånger där andra togo en. Hela
middagsbordet fick sitta och vänta på hennes många portioner.
Hon sockrade på buljong och strök smör på gåsbröst.
Hon hade aptit som ett tröskverk och tänder som en
sådan där mekanisk stenkross som står och tuggar
makadam.

— Tycker Natalia om kalfost, frågade en gång
Daniel Lidholm.

— Jag tycker om flera kalfostar!

Då hon var i farten med sitt storäta, fick hon
alltid en skygg, lurande blick. Hon visste att folk
iakttog henne, förargade, undrande, roade, med
af-smak. Men hvad betydde det emot maten. Sum,
ergo edo!

Hon brukade skryta med huru hon hunsat sina
pigor, den tiden hon hade några att hunsa. Ty
numera är hon änka och det ruckliga lilla
fideikommisset har gått öfver till brorsonen, hvilken håller sin
såta tant rätt knapert. — Hon svälte och pinade och
slet ut dem på alla sätt. För tjugu, tretti år sedan
fanns det skeppundtals med pigor, öfver hvilka
hvar-ken Försynen eller Bremerförbundet höll sin hägnande
hand, utan som fingo flyta eller sjunka bäst näcken
de gitte, alldeles totalt värnlösa varelser, hvilka en
djäfvulsk matmoder kunde behandla alldeles efter
behag.

Hon svälte dem tills de stulo mat och dolde i
sina dragkistor. Medan de voro ute på arbete, bröt
hon sig in i deras gömmor, fann det stulna, sände
efter länsman och lät häkta dem. Det hände ofta.

Norna?i 1906.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1906/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free