- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1906. Trettiotredje årgången /
67

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot slutet. Berättelse af Mari Mihi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag sökte upp de svarta frackarna, hvilka rökte
och pratade och plägade sig i smårummen, medan
damerna balanserade sina kaffekoppar i salongen.

— Nå, ha vi förändrats mycket, sedan du var
här sist, sporde Josua Wulff.

— Nej, det förefaller mig nästan som om jag
endast varit borta på en tur och retur. Men ni lefva
tusan så mycket högre. Aldrig gick det så till i min
barndom såsom jag nu bevittnat det kväll efter kväll
i vecktal. Vanorna ha blifvit dyrbarare här, liksom i
Stockholm, liksom öfverallt, för resten . . .

— Men det är skillnad ändå. I hufvudstaden
förtjänar man mera pengar nu än förr och håller sig
sålunda något så när au niveau med det hela. Men
här spelar man va la banque öfver lag och betalar
med inteckningar. När gårdarna äro öfvergraverade,
lånar man på reverser mot borgen. Farbror Tarras
lär ha skrifvit på för ett sammanlagdt belopp, så högt,
att du inte skulle tro det, ifall jag nämnde summan.
Det går på tok med oss bönder, såvida här inte sker
ett underverk.

—- Ja, så gör det, menade Klafvan, hvilken nu
slöt sig till oss. Allt går vind för våg. Oron, som
skakar tiden, är fladdrandet i seglen, då statsskeppen
kovända för att på en annan bog kryssa vidare öfver
tidens ocean. Ingen sparar längre, därför att ingen kan
skåda morgondagen genom töcknet. Man väntar på
något som skall komma efter detta. Det är
Ragnarök. Det är alltid samma symptomer, då ett folk eller
ett samhälle eller en klass lider mot slutet.

— Nu öfverdrifver du allt ändå, Klafvan!

— När hörde du mig öfverdrifva! När kallade
ej folk sanningen för öfverdrift! — Om du tänker
efter noga, så saknar du här i kväll många från
fordom. Flera äro döda, det medgifves. Men många
hafva ruinerats och jorden under deras fotter har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1906/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free