Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På väg till Rom. Ur »En sjuttiotreårings minnen». Af Carl Rupert Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Examinanden tog lektioner för Lang i hufvudämnet
kemi. Men utom detta ämne fordrades det till examen
att ha någon kunskap i latin (!), och äfven däri var
Lang karl att kunna hjälpa sin elev. Denne fick af
sin examinator hänvisning på ett af Ciceros tal, som
han skulle kunna göra reda för i öfversättning och
gram-matikalisk analys. Lang, som var lärjunge af lektor
Carl Johan Bergman i Visby och aflagt examen i
latin till filosofiska graden för professor Zedritz i
Uppsala, skötte sig som en romare med sin Cicero, och
då eleven för resten var slängd i kemi, gick han
igenom examen med glans.
Detta gaf anledning till, att wiener-studenten, som
var vår middagskamrat på Hotel Bayrischer Hof,
ställde till en liten fest för de bägge uppsaliensarne
vid den vanliga table d’höte. Det sparades icke på
Moselvin vid den middagen, som serverades för oss
och några resande kl. 6 e. m. Det lustigaste var
nachspielet. Utom oss sutto där en sachsisk musiker,
en handelsresande från Hamburg, en
Heidelberger-docent och — en dam, en sångerska, som var ute
på konstresa. Alla drucko vi Moselvin i den vackra
sommarkvällen, under det samtalet blef allt mera
allmänt och gemensamt, och alla lyckönskade den nye
kandidaten och hans svenske lärare. Plötsligt
uppmanar musikern den unga sångerskan att låta höra
sig vid pianot, som stod redo och uppslaget i salen.
Hon tvekade ej ett ögonblick, sjöng som en ängel
några visor till eget ackompanjemang och fick en
dundrande applåd. Nu hade vi fått blod på tand.
Musikern föredrog smakfullt en nocturne af Chopin,
Hamburgaren sjöng till hans ackompanjemang ett par
visor af Schumann, och vår vän kemisten lät höra en
lustig studentvisa från Wien. »Jetzt kommen die
Herren Schweden!» ropades det. Lang var ej
sångare, men han stötte på sin kamrat, att denne skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>