- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1906. Trettiotredje årgången /
150

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sveriges samling genom svenska hem. Af Cecilia Bååth-Holmberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

billigt pris; oäkta japanska fat och »makarts»-vippor;
på förmaksbordet — man vill gärna lysa med ett
sken af boklig bildning! — några framlagda böcker i
billiga »praktband», detta allt ser man ännu allt för
mycket.

Men sällan däremot ser man en flaggstång på
gården. Om man i Danmark efter vår smak allt för
mycket dekorerar väggar, fönster- och dörrstycken
med dannebrogen, så är felet hos oss långt svårare,
det att nästan aldrig på något sätt gifva vår flagga
en hedersplats i vårt hem, hvarken ute eller inne.

Ytterst sällan ser man en bild eller statyett af
en svensk statsman, skald eller konstnär, sällan erfar
man ett intryck, som väcker känslan af nationens
samhörighet. Och detta gäller ej endast de döda tingen,
som i sin nuvarande form ofta äro så sorgligt, tungt
stendöda, men också det lefvande lifvet. Ty när hör
man i våra hem föräldrar, barn och tjänare gladt och
friskt enas i unison svensk sång?

För endast några få år sedan hyste »kulturellt»
folk skräck och fasa för ord sådana som fosterland
och fosterlandskärlek, ja för ordet kärlek
öfverhufvud-taget, och att »älska» något, vare sig land, folk eller
idéer var lika naivt som gammalmodigt. »Hvilken
upplyst människa i vår tid talar om att älska!» skref
en af våra främsta författarinnor för något tiotal af
år sedan en gång till mig. Att tala om »våra stora
minnen» var naturligtvis lika opassande för
framstegs-och nutidsmänniskor.

Sant är, att detta var en ganska berättigad
reaktion. Liksom i Tyskland marmorstoderna i den
bekanta Siegesallée verka trötthet och öfvermättnad,
så ha hos oss »förfädrens andar» litet väl ofta
pompöst framkallats vid festliga tillfällen, och man har
litet för mycket solat sig i deras glans.

Liksom statyerna i Berlins marmorallé så att säga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1906/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free