Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En djurvän. Dikt af A. U. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»God dag, mäster smed, htir är det?»
Han stannar och grisarne ock.
Med smågny längs frestande gärdet
sprider sig finborstig flocli.
»Hur är det?» — »Det är förbannadt
nöjsamt och friskt i dag;
då man har kamrater som jag,
kan det ju ej vara annat.
»De följa som finaste vänner,
som barn de leka så rart.
Från födslen allt jag dem känner,
fasoner jag lärde dem snart.»
Han småler, så tänderna lysa
hvitt i hans anletes sot,
som hade där aldrig ett hot
blängt till och fått karlar att rysa.
»Det här gör i hjärtat och sinnet
så god t», lät min vänlige smed;
»sä mycket går upp nu för minnet.’»
Vi slogo vid diket oss ned.
»Se, den, som är vän med djtiren
och är vid en spädgris fäst,
vet herrn, han har det nog bäst.
Nu skall jag berätta om tjuren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
