Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En djurvän. Dikt af A. U. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»När min bagge han dog, den slyggen,
stor sorg som pojke jag jick.
Krumhornad och krusig i ryggen,
han jämt som mitt sällskap gick.
Han stångade raskt och behändigt,
så mötande jlydde burdus.
Jag bjöd honom socker och snus;
till tack fick hans kärlek jag ständigt.
»Sä ga/s mig en ungtjur i stället
att göra mig sorgen mer lätt.
Han gnoddes från hanegället
att mjuk bli mot mig i sitt sätt.
Han sattes för vagn och för plogen.
Väl logs jag pä hornen en gång
och gjorde i luften ett språng,
men däng fick han se’n och blef trogen.
»Se, det var en vän. Med hvarandra
vi trifdes. fag honom höll af.
I gård och på fält han de andra
blott kallaste hvitögat gaf.
Ej fruntimmer kunde han tåla,
som skötte hans hulliga kor.
Blott en kjol, och hans ilska blef stor —
det blef flykt, då han började vråla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
