Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs första lärospån såsom skald. Af Ossian Grotenfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ren var tidens sjätte dag förfluten —
Skaparn, tronande i evig glans,
Såg med blicken öfver rymden gjuten
Tusen världar ljunga kring i dans;
Såg hur sprittande af fröjd hvar ängel
I hans öppna armar ilade!
Såg hur gladt hvar blomma från sin stängel
Honom hälsade.
Redan från första raden varsnar man här en
likhet med början till Franzéns berömda »Människans
anlete», likasom man ock med skäl antydt, att den
därpå följande skildringen af jordens ljuflighet väl kan
jämföras med den liknande i Franzéns förebild. Men
därpå utvecklar Runeberg sin vackert funna idé på
fullt själfständigt vis: Gud skapar kvinnan af mannens
längtansfulla, barnsligt bedjande suck, såsom det så
vackert heter i den sista tryckta strofen:
Då.en suck det klämda bröstet sände
I barnslig bön till skaparen,
Ömt han tog den upp i famn och tände
Lifvets gnista, signande, i den;
Gaf den värmen, hvaraf nyss den lågat,
Gaf den mänskobildning, mänskolott,
Skapte Kvinnan — såg sitt verk och såg att
Allt var ganska godt.
Af de två strofer, hvilka såsom ej alldeles
full-gångna icke tryckts i skaldens efterlämnade skrifter,
men hvilka synas vara nödvändiga för att fullborda
tanken, återgifva vi här den ena:
Himlaunder, Kvinna! Danad vorden
Af omätlig kärlek, skapar du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
