Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs första lärospån såsom skald. Af Ossian Grotenfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att Runeberg äfven emottagit lifliga intryck af
bekantskapen med Stagnelii dikter, hafva den förres
biografer tydligt ådagalagt. I afseende å motiv och
uppslag finnes det ingen dikt, hvari Runeberg så
direkt följt Stagnelius, som i den enda »Elegi» han
diktat och som i mycket ansluter sig till Stagnelii
I4:de elegi. Båda börja med utropet: »Ack hvad jag
hatar», hvarvid Stagnelius har till föremål för sitt hat
en älskare, som af narraktig fåfänga inför sina vänner
skryter öfver sin besittning, medan Runeberg i häftiga
ord bestraffar den, som berusad och fräck stör den
tjänande flickans nattliga hvila. Af dessa är Stagnelii
elegi otvifvelaktigt mera poetiskt hållen. Runeberg
synes insett något dylikt, då han lät sin elegi ligga
otryckt, ehuru den också är betecknande för hans
djupa aktning för det evigt kvinnliga.
Redan i denna dikt af Runeberg framträder ett
rätt tydligt sensualistiskt element, hvilket i sin mån
visar huru stärkt inflytande flere af Stagnelii dikter
gjort på den unge skalden. Af liknande innehåll är
också dennes »Simningen», som äfven därför af
Runeberg lämnats otryckt, att den innehöll litterära
påminnelser, dem han ej senare ville vidkännas. Dock
är diktionen i detta stycke så musikaliskt välljudande
och färgprakten så rik, att den hänvisar på en
ovanlig poetisk mogenhet, ehuru dikten tydligen tillkommit
förr än skaldens känsla för Fredrika Tengström
begynt vakna (1827).
Märkliga äro äfven tvenne andra försök, som
Runeberg samtidigt företog sig, enligt hvad
uppteckningarna i »blåa boken» utvisa. Det ena är gjordt i
svenska folkvisans manér och har till öfverskirift
»Jungfrun». Det omfattar 14 långa strofer med kort
epi-grammatisk slutvers (ungefär lika den som finnes i
Geijers »Vikingen»), Dikten handlar om ungmön,
som i början stolt afvisar alla tillbedjare och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
