Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En pilgrimsfärd till Delfi, midsommaren 1905. Af Johan Bergman. Med 8 illustrationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna vattenväg genom det klassiska näset. Det
visade sig emellertid, att natten icke var så mörk, att
vi ej kunde i stjärnljuset njuta af den säregna
utsikten i denna kanal. När man kommit in i själfva
kanalrännan, har man intrycket af en djup graf med
vattenfylld botten; så djupsnedt sluttande, att de se
nästan lodräta ut, resa sig landväggarna å ömse sidor,
så att man tycker sig begrafven där nere på djupet.
Högt, högt uppe ser man den smala
himlahvalfs-fliken, men öfversållad af starkt lysande stjärnor.
Man tyckte sig nästan fara genom en djup tunnel,
hvars tak störtat in. Passagen genom korintiska
kanalen tog endast en knapp halftimme, och den lilla
småstaden Korint passerades på afstånd utan att
ångaren ens stannade så här midt i natten. Annat
var det i antiken, då Korint var en af flera hundra
tusenden bebodd luxuös och liflig handelsstad, som
det ansågs vara höjden af njutningsrik lycka att nå
(man erinre sig ordstäfvet »Ej hvem dödlig som helst
är beskärdt att få skåda Korintos».)
Emellertid hade man ju blifvit sömnig, och så
otrefliga de än voro, de trånga hytterna med deras
af den världsbekanta grekiska ohyran fyllda filtar, så
befanns dock hela den svenska kolonien vid 2-tiden
på natten gömd i dessa veritabla fängelsehålor, den
enda plats, där man kunde — och, det kan tilläggas,
för utrymmets skull måste — »knyta sig».
Lyckligtvis blef pinan jämförelsevis kort, ty vid 6-tiden pä
morgonen anlöpte ångaren målet för vår färd,
hamnplatsen Itea vid foten af Parnassosljället. Morgonfriska
under intrycket af det i sanning praktfulla skådespel,
som den homeriska dikten beskrifver såsom »den
rosenfingrade morgonrodnadens» entré öfver de
östliga bergen, däribland musernas eget Helikon,
stuf-vade vi in oss i en af dessa oundvikliga roddbåtar
som svärma omkring hvarje fartyg när det närmar’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
