Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Där nationerna mötas. Skiss af Axel Dahlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bordet. Den rumäniska damen hade ändtligen fått
en rätt, som tillfredsställde henne, nämligen punsch å
la romaine. Herr Weylen hade nu under sina
rese-äfventyr kommit till Norge och blifvit stående inför
en afgrund af 600 meters djup. De tyska officerarne
diskuterade frågan om elektricitetens användning för
krigsändamål. Paret från Paris samspråkade oafbrutet
utan att ägna ett ögonblicks uppmärksamhet åt det,
som tilldrog sig för öfrigt i rummet. Vi tre svenskar
åto och drucko och kände oss tämligen enkla i denna
societet af individer från så många stora kulturstater.
Middagen var slut; man bröt upp från borden
under bugande åt alla håll och tillönskande af
»Mahl-zeit!» På verandan serverades kaffet, och där blefvo
grupperna något blandade om hvarandra. Herr Weylen,
som i följd af reumatism hade svårt att gå, hade
stapplat fram till rumäniskan och förrådde en ovanlig
kännedom om hofiifvet i Bukarest. Ungraren
samspråkade med mina båda landsmän om unionen mellan
Sverige och Norge. Excellensan hade för ett
ögonblick lämnat sonen åt sig själf och värdigades utbyta
några ord med den tyske majoren. Kaptenen hade
närmat sig den lilla ungerskan och invigde henne i
artilleriets öfverlägsenhet såsom vapen öfver kavalleriet.
Den unge ryssen närmade sig mig och yttrade med
en gest åt de nyligen ankomna främlingarne: »Sie
sind Polen, sie hassen uns, und wir hassen sie». Jag
förehöll honom det ovärdiga i ett sådant tänkesätt:
att polackarne voro ovänligt stämda mot sina
öfver-herrar, det kunde man väl icke undra på; men det
tillkomme dessa att genom vänligt bemötande vinna
den underlydande nationens bevågenhet. Detta och
annat i samma syftning yttrade jag och lyckades,
såsom det tycktes, verkligen omstämma ynglingen.
Åtminstone voro de mörka ögonen, som nyss glödde af
hätskhet, nu tvärtom med ett uttryck af beundran och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
