- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1906. Trettiotredje årgången /
219

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Där nationerna mötas. Skiss af Axel Dahlman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det hjälpte icke, att excellensan blef ursinnig. All
hennes flödande svada, hennes föreställningar,
befallningar och äfven böner splittrades som hafsvågens
skum mot denna för första gången framträdande egna
vilja. Det hjälpte icke, att hon blef sjuk, att
samo-varen på hela dagar icke kom fram på hennes rum,
att hon hotade med att afresa. »Då stannar jag
ensam kvar», förklarade han. Hon fann slutligen, att
hon med sin uppfostran, med all sin oaflåtliga
uppmärksamhet och omvårdnad endast lyckats dana en
karaktär, som var precis lika bestämd och orubblig
som hennes egen. Då telegraferade hon till
Petersburg efter excellensen, och excellensen kom.

Med excellensens ankomst tog saken en annan
vändning. Han satte sig med diplomatisk
skarpsinnighet in i förhållandena och ställde sig till excellensans
häpnad på sonens sida. Det kunde ju knappast kallas
någon mesallians. Flickan tillhörde en af Polens
för-Bämligare grefliga familjer och hade att motse stora
rikedomar. Deras egen ställning kunde ingalunda
kallas lysande i ekonomiskt hänseende, och det vore
nödvändigt, att sonen gjorde ett rikt gifte. För öfrigt
vore det ej första gången, som mellan den ryska och
polska aristokratien ingåtts förbindelser af ifrågavarande
slag, och härigenom blott sammanknötes de båda
länderna fastare med hvarandra.

Slutet blef, att excellensen infann sig hos den
polske grefven och för sin son begärde hans dotters
hand. Han mottogs med förekommande artighet.
Grefven förklarade, att dotterns lycka vore hans och
att han följaktligen lämnade afgörandet i hennes egen
hand; men då reste sig ett nytt, oväntadt hinder, i
det att grefvinnan sade nej. Det var den polska
patriotismen, oförsonlig gent emot den hatade
national-fienden, som fyllde hennes hjärta med bäfvan vid
tanken på en sådan förbindelse. Nu kom det till en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:09:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1906/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free