Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt guld. Af Thure S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men denna gången blef inte Hans rädd ett dugg.
Nu var han kär, kantänka, och hade fått ett annat
sinne. Han slängde vårdslöst sin hätta på soffan och
glodde karlaktigt på husbonden.
— Bry er inte om käppen. Jag kunde ju få för
mej att bryta sönder och fördärfva honom för er. I
alla fall tycks det, att jag gått här länge nok och stretat
i Ramnås, lät han.
— Hvarför vill du flytta?
— Jo, jag har fått nya fundamenter för mig.
— Hva är det för fundamenter?
-— Jag vell gifta mej och det så fort som möjligt
är med Klara i Norrtorpet.
— När blef du galen, Hans?
— Galen! Det är väl ingen galenskap å gifta
sej på ärligt vis som en annan karl i socknen. En
kan väl inte gå och släpa för andra i hela sitt lif.
Jag har fått för mig att det ska bli nöjsammare att
arbeta för Klara än för er.
— Nå, så dra då så långt vägen räcker! Gack
ut till fattigdom och svält och elände. Men pengarna
kan du inte få än på ett par år, dundrade Nils
Larsson.
— Det kan också kvitta med kontanter,
genmälde Hans.
— Hvad i hundringen menar du? gapade
storbonden. Gång på gång förbluffade ju drängen honom.
— Jo, får jag köpa mossen, som ligger på
hinsidan Norrskogen och ängen, som ligger på höjden
bredvid, så slipper ni lägga ut pengar. Ängen är inte
mycke värd för det stora bergets skull, som ligger
där, och jag tror inte att det är mycket bevändt med
mossen heller. Men jag vill inte anstränga er med
pengar i desse svåre tider, lät drängen.
Nils Larsson ljusnade.
— Topp, här är näfven! dundrade han. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
