Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De döde (1 Okt. 1904—1 Okt. 1905). Minnesrunor af Emil Svensén - Oskar Magnus Björnstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medverkat den omständigheten, att Björnstjerna aldrig
fick rådrum att fullfölja det storverk i det svenska
näringslifvets tjänst, som han inledt på ett så
glänsande sätt.
I vårt kära fädernesland har man nämligen den
ovanan att anse den duga till allt, som visat sig duga
till mycket. Björnstjernas förtjänstfulla verksamhet på
sin sändebudspost hade med rätta gjort honom i hög
grad uppburen inom hemlandet, och med allt större
bestämdhet utpekades han där af den allmänna rösten
såsom blifvande utrikesminister. Vid första tillfälle,
då en ledighet uppstod på denna höga post, kallades
han mycket riktigt till dess innehafvare, och han
beklädde den också under nära ett årtionde med all
möjlig heder. Men den svensk-norska utrikespolitiken
hade ej längre några storslagna uppgifter sig förelagda
till lösning, och Björnstjerna fick förnöta sina stora
krafter på mindre värf, under det de rika uppslag,
som han börjat förverkliga hos vår granne i öster,
fingo öfverlämnas åt andra och mindre förfarna
händer. Vid den vändning i den inrikes politiken, som
inträdde med grefve Arvid Posses öfvertagande af
ärendenas ledning, drog sig den strängt konservative
utrikesministern tillbaka från sitt riksvårdande värf.
Men han bibehöll ännu under ett par årtionden sin
plats på Stockholmsbänken i första kammaren, där han
fortfor att gälla såsom en obestridd auktoritet i
utrikespolitiska och icke minst i unionella frågor. Han var
en afgjord och energisk motståndare till de norska
separatisterna, på hvilkas förehafvanden han alltid
hållit ett vaksamt öga, och i sin långa lefnads skymning
fick han till sist den sorgen att se den union brista,
för hvars bevarande han så länge haft sina bästa
krafter osparda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
